Motivationsprocessen

Fritt efter Lardén 2002

Motivationsprocessen kan enklast illustreras av en modell
som vi kan kalla ”fyra F”. Dessa står för förtroende, feedback, förstärkning och förändring och tillsammans utgör de ekrarna
i den motivationsprocess som löper genom varje behandling. Dessa faktorer bör behandlaren vara uppmärksam på genom hela behandlingsprocessen.

Motivation är inte något som är knutet till inledningen av behandlingen, utan något som man aktivt måste arbeta med under hela perioden. Själva poängen med modellen är att man måste jobba för att bibehålla kvaliteten på alla fyra faktorer genom hela behandlings-
processen.

Förtroende

Förtroende handlar om att ungdomen måste känna förtroende både för behandlaren och behandlingen. Idealet är om ungdomen känner att detta är en behandlare som kan förmedla en behandling som kan hjälpa honom till en bättre livssituation. Men kan man komma så långt att ungdomen upplever att behandlaren inte är ute efter att sätta dit honom, och att behandlingen sannolikt inte gör mer skada än nytta, har man ändå ett hyfsat läge.

När man väl etablerat ett terapeutiskt förtroende kommer det viktiga arbetet med att hålla det vid liv. Eftersom vårt syfte är att hjälpa ungdomen att förändra sig själv via ett analyserande och problemlösningsinriktat arbete, så blir den ideala relationen ett samarbete där klienten upplever att han själv bidrar med minst lika mycket som behandlaren i förändringsarbetet.

Feedback

Ungdomen behöver få svar på sina frågor och funderingar,
få en tydlig sammanfattning av resultat från tester och självskattningar och också höra vad behandlaren anser om hans ansträngningar att förändra sin situation. Ska man kunna engagera sig i ett förändringsarbete och ha förtroende för behandlaren krävs att ungdomen tycker att behandlaren är öppen och ärlig, och att behandlaren inte har ”en massa analyser i bakhuvudet” som inte kommer fram.

En öppen och ärlig återkoppling till ungdomen motiverar också denne att tala öppet sina problem och funderingar under vistelsen. Det är viktigt att det råder en fruktbar balans mellan positiv och negativ feedback på vad ungdomen sagt eller gjort för att feedbacken ska vara effektiv som motivationsinstrument.

Förstärkning

Förstärkning innebär här att ungdomen får något positivt
(eller ev. slipper något negativt) genom att engagera sig
i behandlingen. Det är också en central uppgift för varje behandlare att se till att ungdomens följsamhet och framsteg förstärks. All förstärkning måste vara kontingent – dvs det är önskade prosociala beteenden som ska förstärkas och inte antisociala.

Det är också viktigt att komma ihåg att varje steg i prosocial riktning ska förstärkas. Vi ska alltså inte vänta med att uppmärksamma och berömma ungdomen tills han visar upp ett ”normalt” eller ”fullgott” prosocialt beteende, eftersom vi måste räkna med att inlärningsprocessen kan ske, och ofta sker, i små steg.

Förändring

Ska ungdomen tycka att det är värt att fortsätta engagera sig
i behandlingen är det viktigt att ungdomen upplever att den verkligen leder till någon förändring i positiv riktning. Idealet är om detta åstadkoms som en naturlig effekt av behandlingen
(t ex nya positiva kontakter via social färdighetsträning).

De förändringar i attityder och förhållningssätt till omvärlden som vi eftersträvar sker dock långsamt och i små steg. Därför är det viktigt att behandlaren aktivt uppmärksammar ungdomen på de förändringar som sker.